www.naturvardsverket.se Sök här för ytterligare information om rubriker med blå text.

Ridning och Allemansrätten

Det finns omkring 200 000 ridhästar i Sverige. Det är dubbelt så många
som i mitten av 1980-talet. Då fanns tre företag som arrangerade ridning
med islandshästar i naturen. I dag är de långt över hundra. Också antalet
ridanläggningar har ökat kraftigt, inte minst i anslutning till de större
tätorterna. Den här utvecklingen har inneburit ökad risk för markskador,
och för konflikter med markägare och med andra besökare i
friluftsområden.

Tomt och plantering är förbjudna områden
Brottsbalkens bestämmelser om ”olovlig väg” sätter gränsen för ryttarens
allemansrätt. Det är inte tillåtet att rida över tomt, dvs. området närmast
ett hus där de som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Hur stort
område som ska räknas som tomt beror på omständigheterna. Det är
risken att störa som avgör hur nära huset man kan passera. Några regler
om minsta avstånd finns inte. Alltför påträngande besökare kan straffas
för hemfridsbrott.

Också plantering är förbjudet område. Med plantering avses i första
hand gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och andra liknande
områden. Oavsett risken för markskador är det förbjudet att rida över
tomt eller plantering.

Risken för markskada avgör

Med tanke på risken för markskador sträcker sig allemansrätten för
ryttaren inte lika långt som för den som tar sig fram till fots. Ett område
med nyplanterad skog räknas inte som plantering i brottsbalkens mening.

Men en skogsplantering med späda plantor får nog ändå betraktas som
”olovlig väg” för ryttaren. Det är inte tillåtet att rida på områden där det
är risk för påtaglig skada på marken. Vid upprepad ridning på samma
platser kan skaderisken vara så stor att man måste ha markägarens
tillstånd att rida. Samma sak gäller om man rider i större grupper i
organiserade former.

Välj rätt väg och tålig mark

Det finns en hel del man kan göra som ryttare för att minska risken för
markskador och konflikter:

- Undvik att rida på mjuka stigar och på stigar som vanligtvis används
för vandring och motionslöpning. Rid inte heller i markerade eller
uppåkta skidspår.

- Undvik också att rida över ömtålig mark som exempelvis ängar och
hagar, lavmarker och kärrmarker.

- Var extra uppmärksam på vår och höst när det är blött och mjukt i
markerna.

- Tänk på att hästens hovar kan skada granarnas rötter. Då kan det bli
rotröta i trädet och virket förstörs.

- Det är bra att först kontakta markägaren om man tänker rida
regelbundet i samma område. Det är bättre än att själv bli kontaktad
av markägaren i efterhand.

Tillåtet på enskild väg:

Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar. Men markägaren kan få
rätt att sätta upp en skylt som förbjuder ridning om det orsakar stor
skada på vägen. Det är också möjligt att reglera ridning på en enskild väg
med hjälp av lokala trafikföreskrifter. Ett alltför intensivt och regelbundet
ridande eller körning med häst på en enskild väg utan medgivande från
markägaren kan möjligen betraktas som besittningsintrång och leda till
straff för egenmäktigt förfarande. Markägaren har möjlighet att kräva
skadestånd om vägen skadas av regelbunden ridning eller travträning. Läs
mer under rubriken Enskild väg.

Lokala förbud på motionsspår och vandringsleder
Det finns inget allmänt förbud att rida på motionsspår och vandringsleder.
Men man bör betrakta det som otillåtet. De är anlagda för vandring ochmotion till fots. I åtskilliga av Sveriges kommuner är ridning förbjuden i
markerade motionsspår och preparerade skidspår med stöd av lokala
ordningsföreskrifter. Sådana förbud är ofta skyltade med vägmärket

Ridning förbjuden. Man är själv skyldig att ta reda på vad som gäller.

Information om lokala ordningsföreskrifter finns hos kommunen och
polisen.

Särskilda regler i nationalparker och naturreservat

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler som oftast
inskränker allemansrätten. I allmänhet är det förbjudet att rida annat än
på markerade stigar eller leder. Det kan också vara ridförbud i hela
området. Vad som gäller framgår av informationsfoldrar och av de
anslagstavlor som finns uppsatta vid området. Annars får man
upplysningar från kommunen eller länsstyrelsen.

Vad betyder skyltarna?

Ridstigar och ridvägar i naturen kan skyltas på två sätt: Påbudsmärke
betyder att ridning är tillåten endast på den skyltade stigen eller vägen.

Anvisningsmärke betyder rekommenderad väg. Det är inte förbjudet, men
olämpligt, att rida annat än på den markerade stigen. Anvisningsmärke
med rött snedstreck betyder att ridning är olämplig. Förbud mot ridning
skyltas med förbudsmärke Ridning Förbjuden.

Ridning förbjuden

Olämplig ridväg

Påbjuden ridväg

Lämplig ridväg

Om du vill veta mer:
• Ytterligare information hittar du i vår folder Allemansrätten - ridning
• Klicka här så kommer du till avsnittet om Ridning i Naturvårdsverkets
skrift Allemansrätten - Vad säger lagen?
• Den som driver ridverksamhet i naturen, organiserar eller leder turer
eller hyr ut stallplatser till privatryttare har extra stort ansvar. Vad som
gäller hittar du under rubriken Organiserat friluftsliv.